vänd dig inte om
jag är rädd för män om kvällarna när jag vandrar själv i mörker. 112 på mobilskärmen, räknar människor, kvinnor, avstånd om jag skulle skrika. vilka skulle höra mig om det faktiskt hände? nycklarna mellan fingrarna. jag hatar det faktum att jag har blivit rädd för män. jag vill älska alla människor och ha anledning att tro gott om alla. när jag var femton vårar och gick jag ute ensam på nätterna log jag åt alla och sa hej, helt orädd och så oskuldsfullt godtrogen. nu är det mest obehaglig stämning och jag hatar det faktum att jag är rädd.