det här är min tid

Jag vaknar lite för tidigt av att du drar in mig så nära dig som det går i sömnen. Ljuset lyser in bakom ett fönster framför din säng. Du putar så fint med läpparna när du sover och sommarlakanen anar svett. Dina armar runt min midja och din hud mot min gör mig lugn. Du sover utan att snarka, jag ger dig några kyssar vid ditt hårfäste och kan inte låta bli att brista ut i ett leende. Jag måste dra mig ur ditt grepp men jag vill inte. Ligger kvar i din säng lite till och låter din varma hud vila mot min. Ligger kvar där lite för länge. Lite för tidigt på morgonen får jag springa till bussen som även den är lite för tidig.

Sommarskola. Eller "ferieskola" som de så fint vill kalla det. De fula lokalerna pryds av "rökning förbjuden" men varenda blatte och jag tar raster och röker. Jävla fittsubba till lärare. Jag suckar och stör mig. På han som sitter bredvid mig som pratar lite för länge på en jobbig PK-engelsk dialekt. Han med långt hår som gör konstiga stön när han lyssnar på musik under tiden vi har tyst arbete. Jag lyckas inte koncentrera mig. Jävla fittlärare. Jävla fittläxor. Fittelever och fittuppgifter.

På vägen hem ser jag fler trettonåringar samlade på en och samma plats än vad jag har gjort i hela mitt liv, man kunde nästan se de färska hormonerna sväva i luften. Det står "1 D <3" i pannan på dom och vissa har plakat med texter som "Harry will you marry me?". Nej det vill han inte för du har knappt fått hår på fittan än. Att One direction ska ha konsert på Ullevi ikväll var svårmissat och kön sträckte sig tidigt på morgonen runt hela jävla Ullevi.

Kommer hem med tanken att jag ska sova hemma för första gången på många nätter. Mamma säger ju att hon nästan aldrig ser mig längre, jag svarar med att "det gör inte mina vänner heller". Hur lite jag hjälper till hemma ger mig dåligt samvete, mitt stökiga rum ger mig ångest och mitt sötsug plus brist på cigaretter gör mig arg. Tänker att jag ska unna mig att sitta framför Photoshop lite och ignorera hur långt efter jag ligger i sommarskolan. Lite tid blir mycket tid och jag får påminna mig själv om att jag har inte tid att unna mig alls.

Middag, som mamma har lagat. Min bror pratar om sitt jobb, om sig själv och sen lite mer om sitt liv, sig själv och sitt jobb. Jag sitter tyst vid matbordet men vill bara skrika "HALLÅ DU PRATAR BARA OM DIG SJÄLV!!!!" men gör inte det. Tydligen är jag otrevlig idag. Tydligen har min kära bror det också svårt. Jag svarar att han får i alla fall en inkomst och slipper ta med jobbet hem och plugga läxor. Det var tydligen dumt sagt, där lät jag tydligen ännu mer otrevlig och han blir provocerad och försvarsinriktad. Men det är okej för all hans egoism provocerar mig också. Frågar mig själv om min egen brors existens kan provocera mig såhär mycket. Jag tror att det är ömsesidigt i sånna fall.

Jävla skitdygn. Jävla skitskola. Jävla skitmående. Pappa ber mig fokusera på mitt och att inte vara arg men jag skiter i det.

Vill snällt be honom hålla käften. JAG ÄR ARG. Låt mig vara det. Tack.

..........................................................................................................................................................................................................................

Bortom all denna ilska gömmer sig en liten undangömd plats för längtan också. Efter en vecka i Spanien med min bästa vän ska jag tydligen till Budapest också i fem dygn, med min kärlek. I slutet av juli lagom till dagen efter hans födelsedag åker vi. Som om det inte var nog med detta så ska vi få bo gratis i en lägenhet som står tom mitt i stan. Tack Jesus! Sån jävla lyx. Trots mitt halvungerska blod pratar jag inte språket alls. Men vad gör det när jag kommer få en sån här fin julimånad? Tänker äta Langos, köpa en dollars-öl, besöka kyrkor och badhus och handla billigt. Carpa Budapest helt enkelt. Ber om att få slippa spendera tid med min släkt så mycket som det går. Alla säger att sin släkt är värst, tro mig ni har fel.

Så. Se framåt Hanna. Snart så, snart är det din tur.