det här är min tid

Jag sitter i mitt mörka rum och äter pepparkaksdeg. De fyra senaste dygnen har jag varit med Felix. Hans tåg tillbaka till Eskilstuna gick för någon timme sen och det känns lite tungt varje gång och en tomhet ligger över mitt rum. Men det är okej.
Jag har verkligen ingenting att skriva. Livet är inte längre tomt och hjärtat slår förbannat hårt men lusten att skriva är slut just nu.

Ska redigera bilder jag tog för någon månad sen på min satans snygga bästa vän nu när jag har tid.

Hoppas allt är fint med er, ha tålamod med mig så kommer jag så småning om tillbaka på riktigt.

 

Kram