det här är min tid

Tänkte ta igen mitt konserttittande idag på Donner eftersom jag missade en väns spelning på Frilagret i helgen. Det blev att jag fastnade i solen med Ellen vid hamnen istället. Hisingens sida av vattnet är så mycket vackrare. Mötte sedan upp Elsa på Frilagret för en för kort fika. När samtal får några timmar att inte ens kännas som en. Fikade i väntan på poetry slam som ska äga rum där kl åtta varje första onsdag i månaden. Det var första gången jag var på något sådant och alla är så jävla bra. En dag kanske jag vågar läsa upp någonting jag skrivit. Tills dess njuter jag av att bara lyssna.
Imorgon ska jag på en framflyttad och efterlängtad fika med Mathilda och Wilma med Jesus som grund. Efter det fylla på med mer Gud i min fantastiska husgrupp. Det är för mycket fikor, för mycket pengar som spenderas, för mycket som händer. Dagens 24 timmar räcker inte till.

Min psykolog säger att vi växer när vi är med andra. Att hitta sig själv genom att vara ensam är bara att stå still och trampa. Och jag vet att så många säger det här men jag har verkligen de finaste vännerna i världen. Sånna som hämtar upp mig med bilen utan att ifrågasätta det när jag har en dålig kväll. Sånna som hör av sig, lyfter mig, lär mig, uppskattar mig, peppar mig, gråter hos mig, älskar mig och sånna som jag älskar så mycket. Måste få ur mig min gigantiska tacksamhet som är bortom alla gränser. Känner en sådan kärlek till människor det senaste, känner en sån himla livsglädje. Omger mig nu mera bara med människor som är bra för mig, och Alicia har lärt mig se skillnaden.