det här är min tid

- Mmh men var det det verkligen så?

Och jag skrek i "JÄVLA MANIPULATIVA BITCH!!!!" på grusgången i trädgårdsföreningen. Jag hade säkert ett frågetecken i pannan som nästan lyste så mycket att man kunde se det medan jag svor långa, vackra meningar om och om igen. Du skrattade lite åt mig men utan liv i blicken, med ögonen fästa rakt fram mer än du brukar. Att se någon ovanifrån säger du att hen ser hen. Jag säger att det var jävla otur att det skulle göra så frukansvärt, jävla, förbannat, jävla ont. Att förlusten skulle vara så stor. Du säger om det inte gör ont, hur ska man annars lära sig? Jag tänker att du alltså tänker att förlusten kanske måste vara stor. Störst med insikt. Man kan ju inte springa iväg hela livet.

 

Du som aldrig låter mig fotografera dig. Du får mig att se saker som jag aldrig i hela mitt liv har kunnat se innan. Du lär mig att se hur du ser på världen. Jag hade gått runt halvblind utan dig i skolkorridorerna om jag aldrig hade träffat dig. 

Ögonen fästa rakt fram, du får mitt hjärta att slå i takt. 

Vi vågar inte blunda, vi kommer aldrig att vända.