Tack vare det ni är, tack vare allt ni gör är jag den starkaste i staden.

 
"Så förvänta er stora ting av mig. Ni kommer aldrig, aldrig trampa mer på mig."

Jag gjorde ju aldrig någon resume av 2014 för jag har knappt hunnit ta in att det är nytt år. Men är det någonting jag kommer minnas från året som har gått så är det att bli kliven på. Vissa har gjort det smygande och diskret, andra helt öppet och någon har till och med älskat mig. Det har gjort mer ont än vad jag har varit säker på att jag har kunnat bära men jag har växt så himla mycket. Även om jag fortfarande är lika förvirrad så är jag lycklig och lycklig över att jag är jag. "Ensam är stark" är det uttryck jag hatat mest och aldrig har förstått mig på, men jag tror att jag börjar göra det lite det nu. Inte för att vara helt ensam är stark, men att inte vara med någon som att man är två (som att man blir ett). Jag är ensam och jag både vill och behöver vara det. Ett väldigt fint sätt att starta 2015.
 
Så hej kära niondeapril. Det är en glad Hanna som sitter bakom skärmen och skriver idag. En nöjd och lite för bakfull Hanna som nu även dragit på sig rökhosta. Alltid lika trevligt. Jag har bestämt mig för att saknaden som trycker där inte ska få komma in idag, den ska inte få ta någon plats. Min bröstkorg, inget ska få revolutionera den om jag inte säger att det får göra det. Jag är diktator över min egna kropp, tyrann över min ångest.
Igår var det min namnsdag och traditionsvis får en välja mat då. Blev att mamma och jag ska på Hagabion och se film i eftermiddag istället, jag som äter ute ca 0,5 gånger om året. Om inte en kebabrulle eller kebabtallrik räknas men det tycker jag inte att det gör. Känns himla mysigt att gå på bio med madre i alla fall, och i övermorgon är det smygläsning av Göteborg filmfestivalsprogram på Pustervik, livet leker. Min mamma är filmfestivalfantast. En sån som tar semester en vecka bara för att se på film hela dagarna. Min mamma är helt fantastisk, vet ni om det? Jag vet att jag nämner det för sällan, för hon kan vara helt omöjlig att bo tillsammans med, men också helt fantastisk. 
 
 Tänker avsluta det här inlägget med trailern på filmen vi ska se:
Upp