Om du letar efter någon som går att ändra på.
Blodsprängda ögon och en blick som är sne. Känslan jag känner mig hemma i, den som gör ont. Ikväll har jag hittat hem. Den välkomnar mig med öppna armar och jag svarar med pity party-listan. Alla melodier som gör ont. Alla textrader som känns på riktigt. Hur jag gråter igen. Äntligen, eller nej. Jag vet inte.
Hej mitt egna gigantiska hus med väggar uppbyggda av ångest. Jag har saknat att få komma innanför dörren och att inte bara stå utanför och titta på. Tror jag. Jag har saknat dig, eller inte alls. Jag vet inte.
Tänk om människor förstod hur instabil och ologisk jag kan vara i nuet inte vill vara med mig. Jag tror inte jag hade velat det, eller så hade jag precis det. Jag tror inte andra människor förstår. Jag tror inte att jag förstår mig själv ens. Jag vet inte. Jag förstår inte.
Mamma sa att jag var så söt när hon väckte mig imorse och att jag såg ut som en bebis i fosterställning. Jag är en bebis svarar jag. Mina händer är iskalla och vattnet känns varmt. Vattnet är antagligen också iskallt men det känns inte så och varför vet jag inte.