Gamla texter, gamla danser jag aldrig tänker dansa igen.
Dom skulle ju kliva på mig igen. Ord som aldrig fick plats i höstas.
"Efter alla som har vändt mig ryggen tror jag att jag börjat bli lite osäker.
Varför har dom gjort det? För jag kommer nästan alltid fram till att problemet inte ligger hos mig, men så får man inte säga.
En sommarkväll fick jag från min säng berättat för mig om en tjej i en kyrka som han bredvid mig i sängen kände. Hon var en sån som kom väldigt nära inpå för snabbt, och människor klarade inte av det sa han att hon hade sagt. Han sa att jag var likadan. Deras osäkerhet, mitt ärliga öga. För nära inpå, för snabbt.
"Men vad har jag gjort för fel?" Det hade hunnit bli höst och jag hade brutit ihop i en tårpöl i en säng som inte var min egen. Han svarade ett enkelt "ingenting." Ingenting. Att allt var hans fel. Han och dom andra. Jag vet att han hade rätt."