Det här är min tid.
Jag känner att jag behöver ut lite saker i skrift här i cyberspace. Och eftersom det finns inget ställe där så få är inne och kollar (haha) tyckte jag att min blogg var en bra plats att göra det på. Jag är så himla dålig på att hålla käften och det är någonting jag känner att jag behöver få sagt samtidigt som jag ska försöka knipa igen också. Så:
Ja: jag vet att mitt ex och jag har gjort slut, och nej: jag är inte ledsen.
Ja: jag vet att han har "gått vidare" och skaffat ny flickvän och nej: jag är inte ledsen över det.
Och ja: jag vet att det var två månader sedan vi gjorde slut och än en gång nej: jag ligger inte sömnlös om nätterna över det.
Det är frustrerande för mig att så fort jag skriver att jag är ledsen över någonting eller saknar någon att det känns som att många direkt drar slutsatsen att det handlar om honom. Jag är förvånad själv över hur lite jag bryr mig, det tror jag alla som är nära mig också är men det känns i alla fall helt underbart att det är så det är. Jag ser ingen poäng i att bry mig över huvud taget, för jag lever mycker mer nu än innan och mår så himla mycket bättre nu när jag bara behöver ta hand om mig själv. Jag känner att jag väldigt mycket är över honom och mår bra with this whole livin' the single life shiet. Att min tid är min tid, mitt liv är mitt liv och mina viljor är vad som spelar roll. Vad han gör får stå för honom.
Hoppas era förvirrade hjärnor har fått lite klarhet angående detta och inte går och gör förhastade slutsatser.
Kram.